Jag skriver från en psykiatrisk mottagning. Jag har varit här för länge. Men klamrar mig fast för att få struktur och sammanhang.
Jag drabbas av dödsångest på morgonen. Jag flyr så som jag gjort förr, bort från ansvar. Tankarna är för spridda, jag skyller på mitt handikapp och följer känslan som just nu är så mycket starkare än jag. Min vanliga strategi är att ge mig in något annat. Att byta aktivitet. Det är en strategi som fungerar ibland. Idag gör den det. Jag går och gymmar. Det är skönt. Det vet vi alla. Jag simmar upp till ytan och slutar skämmas. En tanke dyker upp. Skriv en text om det här. Så att någon annan förstår, och kanske viktigast av allt: så att du själv förstår. Låt skrivandet bli ett ankare i tillvaron. I gymmet kommer jag också på att jag ska ”tappa” mig själv på magen för varje självkritisk tanke jag tänker. Jag ”tappar” ofta när jag skriver. Jag är så ostrukturerad bla bla bla. Jag har så många olika spår. Men det skiter jag i. Jag tappar igen. Tapp tapp. Jag är ju konstnär.
Jag märker att mycket av min ångest och dödslängtan återigen kommer från att jag jämför mig själv istället för att fokusera på det jag själv skall göra. Beklagande och flykt dyker upp i stället för att ta tag i problemen. Oj va skönt att skriva om detta! Det är skönt att få ner det i ettor och nollor om än förvirrat. Jag vill ta tag i min egen skit, än en gång. Det har att göra med jobbet. Allt kretsar just nu kring att fly det. Ha ha, plötsligt är jag sysselsatt genom att fly. Men en rejäl dos pliktfullt arbete kommer att göra mig glad. Återigen ser jag hinder..
Jag tar hjälp från den nyliberala gudinnan självhjälp. Hon säger till mig: fixa en ”Jagärbrabok”, jag köper konceptet. Det är roligt när jag läser och testar att skriva saker som är positiva om mig själv. Och jag tar ytterligare ett steg bort från min gamla identitet. Jag gillar inte riktigt den jag skapar nu. Men den får duga.
Nu har jag nog sagt det mesta jag vill säga, eller plitat ned spåren i mitt huvud. Jag vet inte ens om jag vågar korrekturläsa. Jo jag ska göra det. Jag har inte så höga krav. Kreativitet är viktigt.
Nu är det förövrigt mat igen. Mat är min stora hobby för tillfället. Fast jag längtar efter en bättre hobby. En mycket bättre hobby och ett vanligt liv. Det är mitt mål.
Adios
Kameleonten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar